måndag 27 september 2010

"En riktigt gammal schäfer"

Mitt skrivbord är rätt mycket finare nu.

Mitt så kallade liv

Jag har fortfarande inte kommit iväg till stan trots helledig dag. Åt cirka fyra portioner makaroner och falukorv (stekt så hårt att den liknade köttchips) och det har känts omöjligt att röra på sig ända sedan dess. Har heller inte orkat blogga ju. Till viss del för att jag är fundersam kring vilka som egentligen läser här, och till hur lätgooglad Myror och mjölk är. Jag vet att jag nyligen gjorde misstaget att rekommendera Stefanmedo, som länkar till min gamla blogg, som länkar till den här bloggen. Men oh well.

Jag befinner mig i en väldigt frustrerande situation. Vägrar utveckla här av enda anledningen att jag inte vågar riskera tio kommentarer i stil med: "he's just not that into you". Jag är into honom. Börjar dock tröttna på den platoniska dejting vi ägnar oss åt. Blandade i går ihop dessa två inte särskilt lika karaktärer
för att jag var upptagen med att tänka: "Okej, nu vänder jag mig om hoppar på honom. Det får bära eller brista". Sedan gjorde jag så klart inte det. När vi kramades hej då smekte jag dock hans hår, räknas det? Tidigare under kvällen skulle jag googla något på min telefon och när jag öppnade internet kom hans Last.fm-sida upp. Det var också pinsamt. Jag började nynna medan sidan laddade, som att ljudet från det skulle överrösta åsynen av mitt uppenbara stalkerarbete.

Hinner nästan inte tänka på annat. Den otroliga frustrationen som uppstår varje gång vi skiljs åt fortfarande utan att ens ha hånglat med varandra. Jag dör nu. Nu dör jag.

torsdag 16 september 2010

Homie

Det här har varit det sämsta året i mitt liv. Avsaknaden av värdighet har tärt, kan man säga. Men. Hela tiden har jag tänkt att när jag ska skriva en sådan där sammanfattande årslista så ska jag skriva följande under "Bäst 2010": Sara. Själsfrände galore. Det har nog aldrig gått en dag utan att vi hörts sedan vi träffades för första gången i februari (då vi för övrigt satt hemma hos mig och drack vin tills det blev morgon). Något av Peters smeknamn (Betapsykopat/Betafittpeter/Betafitty, ja, jag minns inte exakt vilket) var det hon som kom på. Det var även Sara som introducerade Annika Marklunds och Ronnie Sandahls kändisnamn Ronnika. Hon är väldigt duktig på sådant. Och, ja, trogna läsare minns säkert rådet: "ditch the bitch" i somras. Hennes vägledande råd är ovärderliga.

Blev väldigt glad när jag läste hennes senaste blogginlägg. Jag är jättetöntig som länkar till det nu men fuck it. "För att vi delar samma intressen, tillika livets byggstenar: vin, last.fm, teveserier och expojkvänner (antagligen i den ordningen)." So true. Jag dricker vin nu, skrobblar taktiskt imponerande elektronisk musik (medan jag lyssnar på Eminem i min mp3-spelare), laddar ned senaste ANTM och fantiserar om värdiga hämndaktioner på ex. Hon känner mig så väl.

Hon är Dr Dre till min Marshall, eller tvärtom. Either way.

måndag 6 september 2010

Två bilder

Får mig att gråta:
Får mig att skratta: