onsdag 16 november 2011

The spirit

I dag var den sämsta dagen på mycket länge. Var på en jobbintervju som absolut inte hade kunnat vara vidrigare. Har inte ens kunnat berätta om den för någon - försöker blocka den i mitt huvud. Men denna rekryterare? Vilken genuint äcklig och osympatisk människa.

Sara: Ta inte åt dig, han har säkert en liten kuk.

Jag: Det var en tjej. Och hon har en stor slapp vagina.

Jajaja. Ja. Bra grej = att jag var rätt dryg framåt slutet. Jag tror att om jag inte haft i bakhuvudet att jag kanske ändå ville ha jobbet så hade jag på riktigt rest mig upp och gått. Och det gillar jag. Är liksom ganska nöjd med mitt CV nu så kanske fuck off om du är en otrevlig pissmyra?

Trots fattigdom beslutade jag mig för att unna mig själv allt jag ville ha inne på ICA Globen. Pantade läsk- och ölburkar innan. De tillsammans med VISA-kortet köpte: potatis- och rostbiffsalladssmörgås (äter falukorv till lunch, antagligen för sista gången i mitt liv då jag flyttar ihop i helgen), mango, färdigstekta pannkakor, jordgubbssylt, Daimglasstrutar och halloumi.

Och plötsligt är jag rätt nöjd ändå. Känner att denna motgång väckte kämparglöden i mig. Inte så att jag tänker börjar skriva en roman för att visa henne, men för att jag typ vill gå upp i en match mot henne och slå ned henne.


måndag 14 november 2011

Demolition

I fredags skulle jag få se mitt tonårslivs främsta idol Patrick Wolf. Han ligger signad på Peters jobb så jag skulle få gå in gratis - vilket innebär att Peter skulle följa med mig trots sin aversion mot fioler. Innan det skulle han på en fest som började elva på förmiddagen. Insert varning om att han nog skulle vara ganska full när vi sågs vid åttatiden på kvällen.

Well. Halv nio ringde han. Oförmögen att berätta var han var, och med "mjau" som frekventare svar än människoord. "Är du på röda linjen?" Mjau. "Gröna?" Mjau.

Till sist möttes vi, och jag chockades. Han var helt borta. Jag blev väldigt orolig när han sluddrade och visade tecken på att vara medvetslös inom två timmar - tänk om vi inte skulle bli insläppta på Debaser!? Men det löste sig. Sedan köpte jag alkoholfri öl, som jag hällde i glas, och höll honom under armen. Regular mom! Efter det gick Patrick på scen och då lämnade jag Peter. Regular fangirl!

När jag någon timme senare letade efter Peter såg jag honom sitta och prata med någon han lärt känna i baren. De hade beställt två glas vin var.

Spola fram någon timme och vi hade tagit en taxi hem. Peter slängde sig på en parkerad bil, vilket gjorde ont i mitt hjärta, som minns pappas vredesutbrott så fort man var i närheten av hans Alfa Romeo. Vi hörde någon granne spela Michael Jackson och vi dansade utanför. Jag försökte släppa loss men det var svårt på två glas vin. Våra totalt olika nivåer kändes som ett problem. Jag kunde inte utstå en till av hans tungkyssar på mina kinder utan att öka berusningsgraden. Därför nappade jag på Peters berömda sista ord: "Ska vi kuka ur?".

Jeez. Resten av den natten var ej okej. Först en okontaktbar Peter som låg i fosterställning med huvudet i mitt knä. Sedan jag som mådde dåligt. Jag som satt på balkongen för att slippa höra honom må dåligt. Jag som mådde dåligt. Ligga påklädd i sängen och hoppas på en ny dag.

Jag minns att jag vid ett tillfälle, kanske vid tvåtiden, allvarligt och sorgset tänkte: vi är Sid och Nancy.

I efterhand känner jag att: det var att överdriva. My name is Felicia and I am alive. Men jag har ägnat hela helgen åt att sova och ta varsamma korta promenader. Patrick? Ja, han försvann helt och hållet i allt det andra. Nu tillhör han bara alla de artonåriga modebloggare som stod och hoppade in i mig framför scenen. Och själv är jag förkyld och sjuk på alla sätt och vis samtidigt som jag ska flyttdiska/städa/tvätta/sortera/packa tills på lördag.

onsdag 9 november 2011

Har funderat på om jag låter för misslyckad i intervjuer. Vill inte ljuga när de frågar om mina intressen så jag säger: teveserier, film, musik, skriva, läsa. Saker man inte behöver röra sig en meter för att ägna sig åt. Har därför bestämt att jag och Peter ska göra klart låten vi påbörjade i augusti. Det kräver inte heller mycket fysisk aktivitet men låter åtminstone väldigt imponerande. Mina uppgifter: översätta text, trycka på de tangenter han lagt numrerade lappar på. Vi ska göra ljuv musik.

Bored to death

Fy fan i helv vad tråkigt det är att inte ha jobb. Hittills har jag botat det genom att gå ut och dricka vin ganska ofta på vardagarna. Det börjar så klart snabbt bli en för dyr vana (det enda negativa jag kan se med den hobbyn). Nu... kollar jag på teve och undviker att äta flera gånger per dag eftersom jag ändå inte behöver så mycket energi.

Har varit utan jobb i två-tre veckor. Vore onödigt att misströsta redan nu. Har ett väldigt mycket bättre CV denna gång samt a-kassa och fast boende.

Mest är det väl bara så jääääkla tråkigt att vara ledig själv hela tiden. För mycket tid med mig.

onsdag 2 november 2011

Svartsjuka

För två veckor sedan skulle jag och Peter på en invigning. "Oskar kommer med all säkerhet att vara där. Men vad fan, någon gång måste vi ju möta honom - och jag bryr mig inte. Allt är lugnt."

Så vi stod där och drack drinkar och pratade med några andra när O anlände framåt åttatiden. Peter - helt vild av välvilja - hoppade och vinkade så att han skulle se oss. Han kom fram och kramade oss båda. Det var andra gången han gjort det inför sina och Peters gemensamma kompisar - jag undrar om de vet? Min stint där jag bytte mellan två vänner på mindre än en vecka kan inte ha lämnat ett gott intryck.

Kramen borde i alla fall ha signalerat att allt var lugnt, så jag började prata med honom om Breaking bad, vår gemensamma bekant, min gamla chef och så vidare. Catch up.

När jag och Peter gick hemåt hade han hunnit dricka rätt många öl. "Värst vad bra kompisar du och O är. Du. Kanske. Borde. Vara. Ihop. Med. Honom. I stället!"

Det var som att vi hade haft en tävling i obryddhet innan. Peter hade själv bestämt med Oskar att de skulle börja gå och träna på Friskis och Svettis tillsammans, samt att de skulle gå på klubb på fredagen. Men i ärlighetens namn var det ju rätt obekvämt. Vi somnade sams - men på morgonen klockan fem vaknade vi av att Oskar skickade en Wordfeud-utmaning till Peter.

Och på fredagen gick de på fest tillsammans. Jag låg hemma och sov. Klockan tre vaknade jag livrädd av att någon knackade någonstans, på dörren eller på ett fönster. Försökte somna om, men så kom nyckelljudet och Peter skuttade in och slängde sig fullt påklädd i min säng. Pretty pretty full. Fnittrig och upprymd efter en bra kväll.

"Det var jättebra musik! Jag träffade många bekanta, rökte en cigg och fick världens niccokick, dansade, pratade!"

Jag tyckte det var bra att han hade haft roligt.

"Men den där jävla Oskar. Om jag hade varit ett lodjur hade jag klöst honom i ansiktet!"

Mm. De två har nu kört fem Wordfeud-matcher. Matcherna går ut över vår relation eftersom Peter sitter med telefonen konstant och vägrar lägga något annat än rullningar och X på tripleword-rutorna. Allt är inte lugnt.

Inte med mig heller så klart. Jag drabbas av svindlande svartsjukekänslor då och då. Att flytta in i en lägenhet där någon annan flickvän redan bott är till exempel lite irriterande. Plus att tusen andra flickvänner har sovit i hans trasiga säng. I går skulle jag baka en äppelkaka när han var på jobbet. Passade på att sitta ned i vardagsrummet med alla ingredienser eftersom jag var ensam hemma - och råkade sparka ned några papper med min fot. Lyfte upp det översta och såg en jäkla lista på ställen han och ett ex skulle besöka när de var i New York tillsammans. Min första instinkt var att lämna pappret framme, synligt på bordet som en tyst anklagelse när han kom hem. Men sedan insåg jag att det var stört - han hade ju inte gjort något fel. Så jag lade tillbaka pappret där det skulle vara. Inte. Gyllene medelväg: jag rev sönder det i tusen bitar och lade det sedan under några äggskal i soptunnan.

En timme senare skulle jag ta en lapp ur ett anteckningsblock för att skriva gullig grej med budskapet att det fanns äppelkaka. Första sidan i detta block: en julklappsinköpslista till ett annat ex! Hon skulle få en Filippa K-tröja och ett stickset. Lucky her! Det var tyyyyp roligt by then. Så jag släppte hela grejen och orkade inte bry mig mer. Men...

Vore jag ett lodjur skulle jag klösa dem i ansiktet.