måndag 11 april 2016

Aldrig nöjd

Jag. Sitter i soffan och läser förlossningsberättelser som gör mig så rörd att jag gråter. Tänker på hur jävla fint det är att få barn. Samtidigt gnäller John från sin gåstol och jag ropar irriterat: "Tyst nu, John!"

Föräldraledigheten är ambivalent. Ibland så jäkla mysig; när vi får besök, går på långpromenad, testar smakportioner eller John sover så jag får läsa. Och ibland så hemskt långtråkig och frustrerande. Jag önskar att jag kunde njuta fullt ut av den här tiden men ibland blir jag galen av att träffa så få vuxna.

Samtidigt längtar jag inte tillbaka till jobbet. Det är så konfliktfyllt där och jag vet att jag kommer dras in i det hela så fort jag återvänder. Finns en bra bild någonstans där en gubbe ser förvånad ut och bara: You really give a fuck, huh? Personligen jobbar jag för att kunna leva, jag lever inte för jobbet!!! Blir EJ galen om saker och ting inte funkar som de ska. Undrar om jag ska våga visa detta när jag kommer tillbaka? I stället för att bli fejkindignerad och tvingas delta i utkanten av onödiga bråk.

En kul grej dock. Tjejen som skvallrade om att jag gjort i ordning spjälsängen(?!?!?) ska sluta. Bara det. Och nu är det insamling till en avskedspresent. En av mina kollegor hade nyligen gett den här tjejen en av sina fryssoppor till lunch när hon inte orkade gå ut och handla. Hon betalade dock aldrig för sig. Kollegan beslutade sig för att med detta i åtanke inte lägga några pengar på hennes avskedspresent, men skrev ändå på gratulationskortet. "Hoppas du får det bra! Soppan är min present till dig :)"

Det är min arbetsplats. :) :')