lördag 2 juli 2016

FML

Var ute och drack vin med en kompis här om veckan. Stod i kön och hörde engelsk pojkvän prata med sin tjej. Blev DJUPT nostalgisk och fick en sådan grov ångest över att jag aldrig kommer att ha en brittisk pojkvän eller bo i London. Det var mina två tonåriga livsmål.

Började snabbt räkna efter i huvudet hur gammal jag egentligen kommer vara när John är arton (för gammal). I ain't moving to England. Skulle ju egentligen inte funka med engelsk pojkvän alls; jag kommer inte till min rätt när jag pratar ett språk som inte är mitt modersmål. Så mycket går förlorat. Nyanser. Svårt att skämta, få det att flyta. Men ändå. Den där dialekten och språket. FUCK.

Jag kan absolut överleva att jag aldrig kommer att bo i England. Men jag är glad att artonåriga jag varken kommer att få veta det eller att Pete Doherty är en tönt nu för tiden.

Inga kommentarer: